Mitt andra besök på min blogg.

Ångrar nästan redan nu att jag började med denna blögg. Det går åt så mycket tid för mig bara att komma ut på nätet och sedan hitta min blogg och kunna börja skriva på den. Dessutom måste jag varje gång anlita mitt barnbarnsbarn för att klara av detta  -  jag är alltså som ni härav förstår total novis på området   har hitintills bara använt datorn som skrivmaskin. Jag har också avsevärda skrupler vad min läraktighet beträffar när det gäller sådan här fingerfärdighet och teknologi. Vad som kan kännas bra är att jag kan förhålla mig till detta helt pretentionslöst   bara sitta så här och småpprata med hjälp av fingertopparna och känna andra människors närvaro     att nån kanske lyssnar  -  jag känner det mer så: lyssnar! än läser. Men det där jagskrev första bloggdagen som jag förresten sedan inte läst igenom minns jag med ett visst obehag   vad skrev jag egentligen  och vad var mina avsikter med detta jag skrev   visserligen försöktejag väl just bl.a. dett formulera avsikterna     få fram varför jag startade det här projektet  det gick dock alldeles för snabbt och blev inte riktigt genomtänkt    var knapapst alls till alla delar heltsannfärdigt som en presentation av vad jag egentligen vill och önskar.. Jag vaknade på naten och såg nästan lite mardrömlikt freamför mig sida upp och sida ner av frågor         vad var det jag tanklöst åtagit mig      skulle inte detta bli en tidsödande  trist vedermöda  huvudparten av frågorna kanske skulle vara helt ointressanta      och skulle jag sitta här och sprida uttill kreti och pleti mina helt originella tankegångar som jag i stället b0rde ta patent på och distribuera som dyrbarhter till utvalda som kunde värdesätta och förvalta varje ord. I detta halvdrömmande tillstånd kom mina värsta elitistiska drag i dagen  och just nu när jag siter här och skriver  är jag fortfarande lite velig vet inte riktigt vad jag vill  och som ni kan konstatera  denna text blir bara pladder. Försöker jag samla mig så kvarstår en känsla som handlar om att jag längtar efter att känna denna speciella glädje somn  man vederfares när ett tankeutbyte kommer igång    och när man känner att man har någonting att ge den andra   att man kan dela med sig av en öppnande klarhet    kanske förlösa någon ur instängande föreställningsverklighet.Det här får räcka för i dag.  Jag vill invänta at någon utm

Kommentarer
Postat av: Angelica

Ha det bra :)

2008-04-07 @ 21:34:14
URL: http://Angelicahl.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0