Mitt andra besök på min blogg.
Ångrar nästan redan nu att jag började med denna blögg. Det går åt så mycket tid för mig bara att komma ut på nätet och sedan hitta min blogg och kunna börja skriva på den. Dessutom måste jag varje gång anlita mitt barnbarnsbarn för att klara av detta - jag är alltså som ni härav förstår total novis på området har hitintills bara använt datorn som skrivmaskin. Jag har också avsevärda skrupler vad min läraktighet beträffar när det gäller sådan här fingerfärdighet och teknologi. Vad som kan kännas bra är att jag kan förhålla mig till detta helt pretentionslöst bara sitta så här och småpprata med hjälp av fingertopparna och känna andra människors närvaro att nån kanske lyssnar - jag känner det mer så: lyssnar! än läser. Men det där jagskrev första bloggdagen som jag förresten sedan inte läst igenom minns jag med ett visst obehag vad skrev jag egentligen och vad var mina avsikter med detta jag skrev visserligen försöktejag väl just bl.a. dett formulera avsikterna få fram varför jag startade det här projektet det gick dock alldeles för snabbt och blev inte riktigt genomtänkt var knapapst alls till alla delar heltsannfärdigt som en presentation av vad jag egentligen vill och önskar.. Jag vaknade på naten och såg nästan lite mardrömlikt freamför mig sida upp och sida ner av frågor vad var det jag tanklöst åtagit mig skulle inte detta bli en tidsödande trist vedermöda huvudparten av frågorna kanske skulle vara helt ointressanta och skulle jag sitta här och sprida uttill kreti och pleti mina helt originella tankegångar som jag i stället b0rde ta patent på och distribuera som dyrbarhter till utvalda som kunde värdesätta och förvalta varje ord. I detta halvdrömmande tillstånd kom mina värsta elitistiska drag i dagen och just nu när jag siter här och skriver är jag fortfarande lite velig vet inte riktigt vad jag vill och som ni kan konstatera denna text blir bara pladder. Försöker jag samla mig så kvarstår en känsla som handlar om att jag längtar efter att känna denna speciella glädje somn man vederfares när ett tankeutbyte kommer igång och när man känner att man har någonting att ge den andra att man kan dela med sig av en öppnande klarhet kanske förlösa någon ur instängande föreställningsverklighet.Det här får räcka för i dag. Jag vill invänta at någon utm
Kommentarer
Postat av: Angelica
Ha det bra :)
Trackback