12 till 15
M
Tomhet är en känsla som ofta upplevs olustig men kan ju också vara vad man eftersträvar när man mediterar och på så sätt vill tömma sig på allt man sitter fast i eller är inburad inom ( t.ex. olustiga känslor av tomhet! som uttryck för vanföreställningar om sig själv och tillvaron). Som olustig känsla är den ju som alla andra jobbiga och trista känslor man inte vill ha dock en nödvändig förutsättning för att kunna helt och fullt uppleva de motsatta känslorna alltså de som "fyller" en - fyller tomrummet: lust glädje känsla av mening och känsla av att man faktiskt gör rätt för sig här i världen och inte bara det utan faktiskt också är älskad och kan betyda något för sina medmänniskor kanske rentav är till här i världen på sånt sätt att man skulle vara saknad och efterlängtad om man helt plötsligt var borta. Och här gäller detsamma som när det rör sig om alla andra känslor att det det bara handlar om om att bejaka den för alla känslor är ju ur en och den viktigaste aspekten just dom känslor man då har behov av att uppleva allas känslor är just då när de infinner sig de riktiga och därför ankommer det på dig att ha tålamod att ha tråkigt länge nog för här har du nu trillat utanför det verklighetsföreställningssammanhang du varit instängd inom och kanske alltmer mekaniskt rusat runt inom ibland t.o.m. syselsatt med meningslöst självplågeri och här kan du nu i stället stå utanför kravet att livet jämt skall upplevas som lust och mening förr eller senare bara du tillåter det blir det då Miraklet denna märkliga gåva som man hela tiden får gudsgåvan som fyller tomrummet och som dessutom är gåvan att hela tiden själv vara medskaparen vara förmågan att kunna ta emot gåvan sinnesförfattningen synsättet förhållningen. Vad man måste vakta sig för är bara att alltför fort driven av tomhetsångesten gripa tag i något klänga sig fast hoppa på något i farten och på så sätt missa chansen att få djupna och vidgas.( Tomheten är ju också upplevelsen av att vara rum vara denna förmåga att vara rum vara denna oändlighet som inte går att tänka bort som dock ju "hela tiden" ä r där i detta hål där vi själva inte kan se vårt ansikte och dess ögon detta "samma" som är Är som aldrig kan finnas detta "någon älskar någon" detta "hela tiden" som ju är motsatsen till tomhet fullheten samma detta som i abstraktionernas matematikens den rörliga rymdgeometriens pytagoreiska overklighets verklighet är noll och ur sin belägenhet i tid och rum är bestämningen för vad som skall få finnas och få betecknas som ett inom sin specifika art alltså är primtalet och representerar livet här). Däremot i leken och dansen kreativiteten fantasien poesien är man väsentligen inifrånstyrd - inifrånstyrningen är här själva det signifikativa och varje utifrånstyrning högst en ram eller rum för lev-anden..
Detta föregående stycke har jag skrivit för längesedan som svar på en fråga från en vän som ville ha några rader från mig för att få hjälp med att förstå och bättre förhålla sig till sina känslor av tomhet och detta hamnar här för att jag inte skall behöva upprepa mig själv - vilket är nästan det värsta jag vet - när vad jag skrev på bloggen dagen innan utmynnade i att tomheten där pockade på att fyllas ut. Dessutom är det ju ett exempel på hur pass begripligt jag kan skriva om jag skriver in i en annans förväntan om begriplighet förväntan om att få vad hon efterfrågar. Eftersom det gått några dagar sedan jag sist satt här och skrev är jag nu fylld med ett myller av olika tankegångar som rör sig här i ytan av mitt "vara till" och som påminner mig om sin existens och sin ofullständighet och behov av att få synliggöras i en mera fullständigad helhet. Detta myller är lite alltför myllrande och mångfaldigt och en känsla av uppgivelse är ibland snubblande nära eftersom min kapacitet att exploatera dem är så begränsad både koncentrationsförmåga och tid tillräckligt saknas. Men nu tar jag i alla fall itu med detta dilemma och vecklar fram dem en efter en så långt det går och ork och lust står mig bi. Jag börjar med detta dilemma själv i sin art av omätbarhet alltså måttlöshet oändlighetsgränsande således ett gtänslöshetens landskap ett oceaniskt landskap där tänkandet och skrivandet blir ett fiskafänge eller ur annan aspekt idel grundstötningar och samtidgt seglats mot en hamn där fast mark under fötterna väntar, Denna ocean är ju också alla dessa andra skrivande medmänniskornas samma predikament i deras tankegångar - samma gränslöshet alltså också här - bara alla dessa bloggar tillsammans är ju en omänsklig mångfald. Särskilt i proportion till detta lilla fåtalet av läsare står ju de skrivna texterna denna det mänskliga kontakt- och uttrycksbehovets sida av naturen som en så överväldigande urskog att känslan av drunknande vilsengående i denna gränslöshet ändlöshet skrämmer en får en att ge upp i stället för att stimuleras av äventyret. Modet får jag bara genom att intala mig att jag är Kämpen för det Fria Ordet det Fria Tänkandet som kräver att få göra sig gällande och kanske är det inte bara ur mina resentiment och ur självhävdelse och hämndbegär som jag använder mig av ord som stupiditet utan det handlar om en strid för en Helig Sak - "krossa den skändliga" - när jag angriper människor som i ytligt ensidigt och grumligt tänkande ställer till det för sina medemänniskor blockerar vad som är levande och kärleksförlösande samtidigt som de pretenderar på överlägsenhet direkt eller indirekt är maktutövande och kanske förtrycker. Men det fria ordet handlar också om känslan som en Sanningskrävande öppnande kraftkälla som spolar bort ens egen döljande dubbelhet vågar nakenhet vågar stå naken i sin mänsklighet ofullkomlighet och skam alltså detta mod att ge sig själv friheten att blottlägga: se "bjälken i sitt eget öga". All po-etik måste stå i sammanhang med en sådan självrannsakan eftersom den rannsakande först då i denna sin art är i samma sorts klarhet och renhet som po-etiken. Men po-etiken är ju i sitt Guds-sammanhang kreativitet i sig. .Po-etiken är ju ur Är är ur Ordet är uteslutande formkraft i sig. Det är ju ett val att försätta sig i tänkandets ansträngning. Mitt 6-åriga barnbarnsbarn sa - rapporterat av hans mor - ungefärså här: "Vuxna behöver ju inte tänka de vet ju allt!" Vad han ville uttrycka var ju såvitt jag förstår att det där tänkandet är besvärligt och jobbigt och att han kunnat konstatera att de vuxna tydligen har kunnat lägga av med den sortens ansträngning eftersom de är vuxna alltså hunnit så långt i sin utveckliung att de klarar av livet och vad de skall göra i alla fall. Tyvärr kanske han har alltför rätt: hela mänskligheten har mer och mer blivit ett maskineri som fungerar - om bra eller dåligt kan man ha skilda uppfattningar men nog pekar mångt och mycket att alltihop går ¨åt fanders - och ingen behöver tänka tanklösheten har som han säger blivit det normala och dominerande. Kanske ser jag det meningsfulla i detta mitt bloggande som ett försök att sätta igång tankeverksamheten igen hos så många som möjligt och med "sätta igång" menar jag då tänkandet som en vidgande men framförallt djupnande aktivitet: jag menar med ordet egentligen bara ny-tänkandet "tänkandet" som bara rasslar på i de gamla spåren anser jag inte är tänkande och så - om jag begripit honom rätt - fattar tydligen inte heller mitt barnbarnsbarn ordet alltså vad han och jag lägger för innebörd i ordet tänkande är här tänkandet som logik klarläggande kraft avlägsnande av vad som skymmer och stänger inne men också ny-greppandet.. (Hoppas han också så småningom kommer över sin avund mot dessa som slipper tänka!). Men paradoxalt är det ju just framförallt "tänkande" det onödiga tänkandet som skymmer och stänger inne inom sina verklighetsföreställningar!.
Kristus är för mig Kristussammanhanget som innebär ett nertrampande u r rummet ned i tiden och evigheten men där porten ur rummet är medmänniskan - själva portalen då dessa känslor som andra ställer till i oss genom att finnas eller icke finnas ju äro vårt enda "vara till" i sin egentliga art att vara vårt själv och i detta såsom sitt Finns också portalen för allt annat som finns: alla gudsgåvorna och då också gåvan att vara med-skapande att vara levande uppvrängande förmåga att ta emot och någon(medmäniskan) här ju också rummet för kärleken såsom det förhållande den är i sin förlösning i sin enda art att aldrig kunna vara något annat än någon älskar någon och här då tillvaron och "vara till" som ett enda sammanhang "samma" sammanhang som är Guds koreografi och inom vilket Djävulen levandegörs också han såsom han finns ur den nollställdhet som vilar i kärlekens rörelse nollställdhet som annars även upplevs som känslan av tomhet tomheten ju destruktionens uträkningens den rörliga rymdgeometriens resultant separationsångestens abstraktion själva kors-ningen i det mänskliga livets och tillvarons paradox först här där kuben blir sfärisk! och uppvrängningen det totala öppnandet först här: klarheten ljuset Po-etiken Uppenbarelsen Uppståndelsen Miraklet Fullbordandet Du själv och tillvaron detta som det är och alltid har varit "samma" sammanhang. Detta hänsynslöst egocentriska sätt att skriva uppfattas kanske som ett slag i ansiktet - men avhängigt av läsarten kan ju dock även den torraste prosa bli poesi och att låta läsaren så här titta in hos mig i ett hörn här och var: om jag inte tänker innan eller medan jag skriver ger jag ju i alla fall läsaren möjlighet att tänka efter efter koncentrera sig på vad som stör koncentrationen och omöjliggör för honom att ta emot vad han får mitt skrivande är ju ändå mitt i denna egeocentricitet ett sorts givande utestängningens gåva: jag utestänger dig som läser detta utestänger dig hänvisad uteslutande till din egen uppmärksamhet din egen förmåga att vara med-skapande och uteslutande fungera inifrån dig själv! Beträffande Kina och Olympiaden så finns ju här en mänsklighet en äkta naivitet inte minst bland alla dessa kineser som nu börjat identifiera sig med sitt land och upplever nationell stolthet ungefär som amerikanen för hundra år sedan här ur barnasinnet kanske en dialog med Dalai Lama kunde komma till stånd?!
Alla dessa texter som ligger där och åldras vittrar sönder glöms mit förhållande till dem som att leta synålar i höstack och förresten allt vad jag redan läst är ju allt för mycket redan allt jag glömt är så skrämmande mycket men alla dessa texter som innehåller en vädjan att bli lästa och inte glömda i första taget! och denna nyfikenhet som handlar om att hitta ord som befriar oupptäckt som blotläggs och sen då alla mina onödiga ord just här i kontrast till allt detta sätter jag Boken då bara EN bok och allt annat skrivet bara grenverk - i bästa fall - och glitter och guirlanger som hänger på grenarna. . Jag tänker då i första hand på bibeln som Ordet (eller ur Ordet) - Koranen har jag inte hunnit läsa och ta ställning till på detta sätt att den blivit Boken för mig har man redan en sån bok behöver man ju heller inte fler - och möjligheten här till en konstruktiv dialog mellan Enheten och Mångfalden tänkandet kring en stam av Helig Gudomlig art hela mänsklighetens släktets stam ur Historiens största djup och kring detta centrum som ju är innebörden i ordet Gud är boken detta centrum-förhållande "hela tiden" och därför ur evigheten på sätt och vis inutigräns i gränslösheten som ett landskap detta grymhetens oöverskådlighetens svårtbegriplighetens gränslöshetens verklighets landskap med ondskans grymhetens svarta glans i mitten mera lysande än klarhetens perifera ljus ! tolkningarna här i stället mångfalden allt detta ju vår sida våra ord i samtalet med Gud detta samtal som aldrig Han drar sig ur och där vi om vi ställt oss utom hörhåll har overklighetsförklarat oss. Allt handlar ju om hur vi använder boken vad vi gör den till när vi är där som ensamansvariga nedskapande i vår egen Myt (för mig är ju kristendomen min naturliga religion den enda som tvärsigenom är logisk och på något vis komplett men detta kanske hänger ihop med att jag har en smula extremt behov av logik och klarhet). Detta begreppsförrvirrande skumrask kyrkan åstadkommit genom moraliserande och sin inställning till sexualitet och ord som synd hänger nog ihop med att man intuitivt upplevt att det fanns faror i att förhållandet mellan Han och Hon mellan könen som dimensioner mellan tillvarons Tu -deltheter förlöstes redan utanför och innan förhållandet till Gud och En -heten.
Tänkandet river undan och tar hand om vad som skymmer sikten siktfältet - verkligheten som den finns och föreställningarna härinom - klarnar öppnas blir vidare och jag själv i min art av centrum och tänk-ande djupnar i och med att denna sfärens periferi vidgas samma själv som också är den uppvrängande - invrängande - relationen mellan Han och Hon eller Hon och Han och som där naturligtvis ej är i stånd att djupna mer än den nivå detta förhållande befinner sig på och har möjlighet att förlösas i alltså den nivå som är älskandets nivå där någon älskar någon på den nivå som också är gräns för deras inifråntänkandes rum således varest de äro sina själar och själv i sin respektive ande. Och denna nivå är ju förhållandet till Gud i sin inneboende möjlighet att aktiveras - annorlunda uttryckt denna nivå är i sin art av två förhållanden i sig också innebörden av ordet Gud och ur en specificerad aspekt Ordet - och ur en annan Köttet men såsom detta förhållande till Gud detta var-ande i Guds ande-dräkt för var och en av dessa bägge någon: den ena ur Hon-dimensionen - Sfären - den andra ur Han-dimensionen - Kuben avhängigt av hur detta (förhållandet till Gud alltså)har möjlighet att djupna och här kan detta om och hur man läser bibeln ha avgörande betydelse men bibeln skiljer sig från andra böcker bara i sin art att vara skriven just för detta ändamål (att vara ett förhållande till Gud) och blir Guds Ord och Helig skrift bara inom detta sorts förhållningssätt som också är ditt med-skapande förhållningssätt din främsta Gudsgåva. Denna text är också en illustrerande praktiserande kommentar till vad det är att förstå innebörden av begreppet förstå och en - hoppas jag - inkörsport när det gäller svårbegripligheten och obegripligheten av mina texter särskilt då dem som inom mitt siktfält är självklarheter. På sätt och vis handlar vad jag skrivit här om motsatsen till bokstavstroende eftersom att läsa bibeln för mig är en helt onödig sysselsättning annat än som snarväg att återuppliva och levandegöra hela tillvarons och mitt "vara till"s replipunkt denna replipunkt som är den gudomliga arten och som ä r Gud i hans enda befintliga existens som stam och stomme i Historien. Bibeln är ju människoord uteslutande uttryckta för att återge upplevelsen av Gud och hans ord - orden direktsprungna ur Ordet - och är alltså detta gränstillstånd - gränssnitt - som både är Människan i sin individuation och Gud som po-etik och omgripande formkraft ur vilken individuationen växer. Allt vad jag skriver är trevande försök att hitta de rätta orden och foga samman dem i meningar som för mig utgör sammanhang och begriplighet. Har i varje fall ännu ingen motivation att läsa andras bloggar även om jag tror att här och där i mängden kanske just finns sådana öppnande klarläggande ord men har inte tid att ge mig in i denna urskog och leta efter dem där. Nöjer mig hitintills med att någon gång i min tidningsläsning eller i böcker som pockar på att bli lästa hitta sådana ord och meningar som likt enstaka ordföljder jag själv råkar åstadkomma skänker mig omedelbar glädje och ibland en mera bestående känsla av att livet är möjligt och tvärsigenom levande mening betydelse värde Miraklet. Den levande Djävulen -det ondas öga - det svarta i sin strålglans - är ju ur en aspekt identiskt med döden och levande bara ur själva varandet i Kärlekens förlösning eljest materien hårdheten låsningen förfrysningen överallt hela tiden mitt i vanligheten men också mitt i stridens hetta som själva svärdsspetsarna eller de dödligt genomborrande kulorna. Vara levande är alltid Fri Vilja centrumfunktion individualitet relation inom relation - Naturen - inom relationer - andra levande hela livssammanhanget - inom Relationen - Gud Först i den andre blir vi någon
Det är ju så att jag använder vissa begrepp regelbundet och rätt konsekvent under längre tid i mitt tänkande och skrivande sedan är jag färdig med dem för ett tag jag har införlivat dem i mitt omedvetna och förhoppningsvis gör sig dessa deras under lång tid genomarbetade innebörder sig gällande på ett konstruktivt sätt inifrån denna belägenhet efter en tid kan de dyka upp igen och få tjänstgöra som trappsteg och avsatser jag kan ta avstamp ifrån. Ett sådant begrepp är trialektik som ju på sätt och vis är en samanfattande beskrivning nästan en summering av mitt tänkande överhuvudtaget alltså detta som jag också försöker klarlägga genom att tala om det som utandning inandning och som någon som andas: utandningen vidgar fördjupar och bottnar i ett vara: någon som ä r där och sedan som inandning är medvetet fungerande ansvar. Naturligtvis är det en grundsyn vissa djupare värderingar som jag hela tiden vill förmedla. Det är också inifrån dessa jag är en läsande person och som detta att följa med i media vad som händer och sker i nuet är så angeläget - så nödvändigt - . Lars Nore´n blev två nummer större i och med att han publicerat sina dagboksanteckningar Dagens Nyheter tappade lika mycket av sin auktoritet när de inte klarade av att bemästra den situationen tillät sig hamna i ett underläge och därifrån börja hacka uppåt Ungefär som presidiet i Kina i förhållande till Dalai Lama! . Att inte klara av att vara älskad att fly kärleken är det inom samma sorts personlighetssammanhang som först en falnande sexualitet möjliggör förmågan att själv vara älskande?
