16 - 19.


Allt vad som akrivits om den där österrikaren som låste in sin dotter i källaren och gjorde barn med henne och också att jag just nu läser Sara Stridsbergs bok om Valerie Solanas har väckt en lust hos mig att här ha ett litet samtal med mig själv kring tankar som väckts - om någon har lust att sedan läsa vad jag skrivit läsa och försöka förstå så är det ju roligt men att förstå de här tankegångarna måste ju vara så omvälvande att de kanske aldrig riktigt går att ta på allvar. Begreppet ondskans svårbegriplighet har det ju talats om både i tidningstexter och TV men på ett mycket valhänt sätt tycker jag. För mig framstår ju den levande djävulen som en av helhetssammanhangets dimensioner dessa dimensioner som äro just dimensioner i sin art att vara rum kring nollor rum i varandra - nollställdhetsrum för rörlig rymdgeometri som finns som upp-vrängning och invrängning runt kubens hörnspetsar primtalsbeskaffenheten här rotationerna här som möts och raderar ut varandra asymptotikens noll uppvrängnings och invrängnings samtidighet negativa och positiva accelerations-rörlighets-dimensioner i deras samtidighet - och denna levande djävul är ju här (alltid utanför!)kapacitetsutrymmet för Guds skapande krafter det levande köttsliga rummet för Guds koreografi som erövrar sina energier och formande vitalitet ur detta rum. Och därmed är begreppet ondska förståss också placerat inom Han- och Hon-dimensionerna.


Sådana här extrema gestalter som dessa bägge hoppas jag kan hjälpa till att öppna perspektiven men samtidigt då trots den nödvändiga abstraktionsnivån verkliggöra och levandegöra. Jag börjar med ett helt manligt sidospår: Mr Biondi och Silkespojken: Helt klart förefaller det mig vara att Mr Biondi identifierar sig med sin mor inom sina kärleksakter tillsammans med pojken. Det intressanta är ju hur det kommer sig att han väljer (här är redan någon!) att låta sig uppslukas just på detta sätt. Att hans personlighetsutveckling valt att vila här. Att han här fortfarande är ofödd kvar inom sin mor. Denna själsliga födelse in statu nascendi detta hejdade skeende innebär ju att han i detta avseende fortfarande är oförlöst hos modern eller åter låtit sig uppslukas av henne. Såsom denne oförlöste behöver han silkespojken och detta behov handlar om att han är i sin modersidentifikation och att han på djupet är "någon" först - baklänges - d ä r i denna kärlek kärlek kan ju aldrig vara något annat än: någon älskar någon "någon" i sin egen individualitet ä r man ju redan i sina gener ur födseln men att också finnas som "någon" i denna sin individualitet måste ju innebära en förlösning i ur modersidentiten och förutsättningen härför är endast i vissheten om möjligheten av att vara älskad (i relationen kunna förlösas!) själva portalen för individualiteten och den egna sinnliga födelsen föreställningsförmågans födelse först då finns rummets tillblivelse ur tiden.. Att verkligen på detta sätt vara förlöst ur modern måste vara detsamma som att vara mättad av hennes kärlek och då skrämd av att hotas bli återuppslukad förintad av henne och i detta senare avseende handlar det då också om att uppleva sig själv som identisk med sin rumsliga existens som vem man identifierar sig i och verkligheten här på liv och död som den enda realiteten . Ur detta perspektiv är "cogito ergo sum" levande realitet. För att återgå till Mr Biondi så är det för hans del klart att h a n (som "någon" alltså!) ingår i låter sig förlösas uppslukas av denna modersidentitet - som och ur identiteten som Mr Biondi - alltså en man fortfarande mitt uppe i det jobbiga frustrerande livet innefattande åldrande och slutet: döden denna identitet och individualitet här också identifikationen i ensamheten så-ledes: det är som så-dan han förlöses i den moderskärlek han livet igenom saknat och längtat efter men nu inte som objektet för denna kärlek utan som modern subjektet som detta subjekt inom vilket inte han själv är objekt utan ställföreträdaren Silkespojken vilken han binder genom att ge honom trygghet - vårda och behålla honom som en ägodel så länge han kan njuta av honom - ge honom mat och bostad och genom att på allt sätt skämma bort honom och inom sin modersfamn invalidisera honom. Sexualitetens funktionsmönster ä r ju där i genomet som disposition och utvecklande konstruktion precis som armar och ben och hela den övriga muskulaturen med sina utvecklingsmönster kubens relation till sfären här i stort sett helt inom denna förutbestämdhet som är vad vi kallar genom. Och denna sexualitet är ju ett centrum för ombesörjandet av släktets bestånd men också ett centrum i Köttet såsom den centrala förlösningen av Han- och Hon-dimensionerna i varandra och i och med detta var-ande -centrum i Köttet öppningen här mot djupet och det gudomliga människans etiska botten som ju alltid är Gudskommunikationen inom den fria vilja vi också ä r här. Öppnar man tabun skall man också kunna ta hand om vad som där öppnar sig och vill ta plats! Det finns två arter av po-etik: För det första den sortens po-etik som är ur och hela tiden eftersträvar att allt närmare intimare exaktare vara inom denna sin redan förutbestämda form för det andra den sortens poetik som hela tiden är i ny-uppvecklandet och vars form är där i troheten mot ett sådant maximalt ny- uppvrängande. Att i den andre - i första hand modern - vara sig själv och sedan igenkänna sig själv och i och med detta senare också erkänna den andre som den andre (detta är samma sak uppmärksammat ur motsatta håll!) och i sig själv igenkänna den andre och i och med detta vara detta behov - begär - som mättas bara i och med detta att den andre är den andre just där i denna törst och hunger denna suktan och längtan som också är förlösning i relationen och således kärlek: Identifikation introjektion individuation vara fri vilja och po-etiken och där då såsom samma skeendes vilj-ande vara ansvar och själv den som alltid är skuld (ofullkomligheten "det mänskliga" arvsynden!) alltid ur denna skuld som formkraft riktning motivation rörelse rörelse i Köttet sam-vete. Mr Biondi har aldrig vågat förlösa sig ur sin egen känsla av att vara modern i hennes art att vara älskande eftersom en egen identitet helt fristående i förhållande till modern känns livsfarlig i sin ensamhet isolering så utlämnad kan han inte föreställa sig att våga vara eftersom han inte har erfarit att han kan lita på att moderskärleken är kvar där som ett rum hela tiden utanför honom. Sexualiteten blir då inom sin konstruktion och funktion ersättningsrummet.

Jag slutar här detta träiga resonemang med en sammanfattning men först vill jag citera min dottersons hustru som är konstnär. Hon pekade på en mandala som hon målat och sa att det här en människa sedd uppifrån - alltså då också ur Guds aspekt.. Jag tänkte att just det är ju vad jag ser närjag lever mig in i hennes målningar. Gestalterna där är ju mötet och syntesen mellan två rörelsemönster: det yttre medvetet inifrånstyrda mer eller mindre rationella och det omedvetna - andliga - inifrån uppvrängande bägge ur samma centrum men det senare en inifrån-utåt uppåtstigande mandala kring en ur roten växande stam. Jag måste sedan även påpeka att sammanfattningen här handlar om ett orsakssammanhang och inte om skuld - åtminstone inte skuldbeläggande här i texten - eftersom orsakssammanhanget i grunden uteslutande är modern och en skuldbeläggning av just henne därför ligger så nära - naturligt nog eftersom barnets början är noll och inom denna nolla fulländning inom sin art och oskuld i sin begynnelse och vill då här också erinra om vad jag ovan skrev om po-etikens bägge arter. Kärlek är alltid i sig samma art tvärsigenom men kan vara - är alltid - i olika avseenden mer eller mindre inhägnad och kringskuren. Moderskärleken är sålunda kärlek inom egocentricitetens ägandets och makthavandets ram men det är också så att mycket av vad som benämnes moderskärlek alls inte är kärlek utan endast rent egocentriskt fungerande i enlighet med modersarten och så skall det ju vara för detta är ju identiskt med optimala utvecklingsvillkor för barnet inom dess Är ur dess genoms potential här men ju inte ur dess art att också vara och finnas som Fria Viljans rum. Att älska se bekräfta och förhålla sig till barnet i dess art av Fri Vilja är däremot förutsättningen för att barnet blir till som "någon" - alltså någon som också finns och ä r i sitt Finns - och även att modern själv blir till som någon inom barnets verklighet blir till som po-etisk verklighet - även då erotisk "någon älskar någon"-verklighet - objekt-subjekt-objekt inom vilket och tillsammans med vilket - vilken! - barnet kan börja vara människa och själv och inom detta själv sitt eget Kött och sexualitet eljest fungerar sexualiteten som ett rum i den moderskärlek som barnet inte fått - Hålet! - men som nu är barnets enda Kött och kropp och som han måste försvinna i för att uppleva att han existerar att han inte är outhärdligheten eller inte redan är uppslukad av förintelseångestens desperation. I detta hål som gränssnitt regerar ju den Levande Djävulen oavsett om man identifierar sig där som sitt Kött ur detta dess centrum sexualiteten eller ej öch just där kan ju Djävulen mest kraftfullt utveckla sin kapacitet kompromisslöst mitt i cirkelbeviset oberört av verklighetens art att innerst alltid vara Paradoxen. Ondskan handlar om att inte vara i stånd att välja bort sådan overklighet - sådan icke-paradoxal verklighet - att inte vara i stånd att verkliggöra sig själv på riktigt - släppa taget - tillåta sig vara lev-ande alltså primtal att inte där kunna vara vem du ä r och vem du f i n n s som: dessa känslor som andra ställer till antingen bara genom att bara finnas kanske vara uttryck för friktion av något slag eller saknas här inom vara moderskärlekens helhetssammanhang inte som detta sammanhang i sig utan som den som fötts till liv i denna kärlek i denna älskades art att aldrig vara förräderiet alltid förbli tillit alltid centralt vara paradoxen: alltså inte kärleken i sig och inte någon i sig utan denne någon som någon älskar - jag som här blir till som någon ur något - och i och med detta också ur Guds kärlek. Bara till sist: I och med detta att orsakssammanhanget klarlagts har det också förintats vad som återstår är bara lev-anden som klarläggande funktion och som finalt sammanhang skuld-sammanhang ansvarssammanhang. Enfald oskuld obscenitet ( närhet - främlingsskap attraktion - repellerande positivt - negativt kontakt som det paradoxala mötet i Köttet förbehållslöst ge hela sig själv som gåva till någon ) narcissistiskt ursinne (Ejes radikaler).


Thomas Anderberg hade i dag - i D.N. - skrivit om två aktuella böcker som handlade om kristen fundamentalism. Anderberg är ju mirakulös i sin förmåga att djupnande och vidgande uppleva tillvaron i musiken och ge ord åt sin upplevelse detta måste ju omvänt vara att uppleva musiken i tillvaron men här i D.N. nu tycks han mig vara något av fundamentalist eftersom när han skriver om tillvaron stänger han musiken ute och låter både medmänniskorna och deras "vara till" förbli instängda inom hans egen naturvetenskapliga aspekts utommusikaliska indoktrinering inom hur de finns men på något sätt som om de inte existerade såsom de ä r som version. Lika klokt och klart som han synliggör djävulen inom kristen fundamentalism lika blind tycks han förbli för andra människors behov att djupnande och vidgande vara i världen: att detta historien igenom alltid måste handla om både att på olika sätt rumsligt gestalta och försöka ta sig igenom och förhålla sig till sexuella tabun och att överhuvudtaget överbrygga paradoxen att vi både ä r och finns: att vi inom detta rum vi ä r måste försona oss med att vara utan ansikte. I stället har vi ju fått Gudsgåvan att vara med-skapande och motorn inom detta är ju innebörden i detta ord vi skapat härför: ordet Gud. Skapelsen kan ju inte gärna vara något annat än detta fortlöpande med-skapande "hela tiden" och detta är ju inte dåligt skildrat varken i de bilder av Adam och Eva som illustrerar hans artikel eller i Gamla Testamentets skapelseberättelse som ju måste rymmas inom det verklighetsuppfattningsrum som det skrevs ur! eller dessa läsares det skrevs för! men för den skull inte är mindre storslagen som levandegörelse och verkliggörelse av vad det inebär att vara människa fullt ut alltså också som sitt rotsammanhang och helhetssammanhang. Gamla Testamentet efterföljdes ju av Evangelierna som försök att skildra och försona oss med samma varande i sin art att vara detta paradoxala gränstillstånd och domineras ju av Jesu ansträngningar att göra sig förstådd som ju genom-lyser texten förstådd: alltså uppenbara att han är Kristus sin Faders son som hämtar sina ord direkt indirekt ur Guds mun men då också avslöjar den desperation som finns hos varje ord och mening i deras art att vara lösryckta ur Ordet. Till sist vad gäller denna artikel: Att vilja leva i en tillvaro där kyrkan tronar mitt i byn behöver inte handla om att man sitter fast i en primitiv livsuppfattning och inte heller om att vilja vara underordnad en ofelbar auktoritet det är inte olika ståndpunkter man prövar och väljer och bestämmer sig för som är avgörande utan v e m? man ä r inom sina val Inom Ondskans tema fortsätter jag: Min dotterdotters sambo är kurd och riskerar bli hängd om han måste återvända till Iran han har varit i Sverige flera år talar god svenska och arbetar heltid förtjänar sitt uppehälle och betalar skatt., Som väl är saknar han pass eljest hade han blivit tillbakasänd till Iran och skulle inte längre vara i livet men under dessa år han bott i Sverige och fortfarande måste han leva i oro för att bli tillbakasänd.och får inte studera och kan ju inte överhuvudtaget i trygghet planera för sin framtid. I sina kontakter med Migrationsverket känner han sig som han vore mitt inne i Kafkas Processen Hur kan det vara på detta vis samtidigt som man vet att Sverige behöver importera arbetskraft från andra länder och våra utbildningsanstalter konkurrerar om att locka hit utländska studenter? Stillatigande och resignation ofta t.o.m. tolerans är förhållningssätt som ger ökat utrymme åt Djävulen och underlättar han manipulationer! Hoppas att Lars Noren lika mycket som jag uppskattar att Tommy Berggren tagit honom på allvar och lika öppet som Lars själv ger ord för detta (artikel i D.N i dag!). Har i alla fall svårt att tro att Tommys uppfattning om Lars skiljer sig så mycket från hans egen i varje fall handlar den ju om att han i hög grad uppfattas som mänsklig och ofullkomlig - patetisk rörande nästan löjlig - och måste ju innbära att han slipper känna sig som den store författaren nästan nationalmonument. Min gode vän Peter saknar och letar efter fast botten i mitt filosoferande och jag undrar över hur jag skall få honom att fatta att allt mitt skrivande är ett sätt att vara i denna samma bottenlöshet som alltså också är en känsla vi har gemensamt och att detta han saknar och letar efter är själva rummet för mitt tänkande detta rum han själv redan är "samma" som men som sitt eget rum som något mitt som nu finns och givits öppnas för honom. Detta rum är ju också alla gemensamma nollors alla rum tillsammans rummet där han överallt hela tiden är acceleration alltså energi där h a n är i sitt Finns som kuben i rummet men bejkande sfären subtraherande ur den och då även som denna sin rörliga rymdgeometri i dess art att vara tänk-ande och i klartänkandets paradoxala trygghet. (Hon i dettas reciprocitet.) Finnas ur kvadreringens rätvinklighets spets det sedda där hela tiden som nu-skeendet inom seendets själiska överallt och vara ur kuberingens spets centrumfunktionen uppvrängningen hela tiden djupast ur negativiteten där vara själva spinn-rörelsen i dess identitet alltså identiteten med rörelsen såsom noll där och i och med detta såsom utsida och positivitet materiens abstraktion ett i dess statu nascndi såsom tilhörig utsidan och vad som finns och såsom insida och negativitet energiens abstraktion och rörelsen i dess statu nascendi fasta marken både som rumslig och tid.


Valerie Solanas tre skott mot Andy Warhols kropp och den österrikiske husfaderns Josef Frizls inlåsning av dottern bakom källarens kassaskåps-fängelse-dörr bägge skeendena handlar både om desperationens tvingande men också om ett medvetet markerande av dessa noll i centrum av d e r a s "vara till" - livet i dess obligatoriska och beständiga art att vara centrum-funktion inom-sig-själv-funktion och individualitet v å r är däremot sfären med dess periferi runt-utom-sig-själv-funktion - till-varon - gemensam "samma"med deras hela tiden överallt: Blommande ängar träden också i deras blomning nu i maj fågelsången och just nu också bobyggandet men inom denna snävare vår vår alla människors vår - uppvrängningstiden! mitt i evigheten - : utseendefixeringen troheten mot trenderna kläderna prylkomsumtionen husen bilarna heminredningen allt mobilpratande allt detta musicerande lyssnande på sång och toner dansandet alla dessa bilder och bildspel allt pornografiskt öppnande skamlösheten som program och centralt scenarium allt en hektisk blomning mitt i könsklyftan vitaliteten och överdrifterna nästan som en eld som flammar upp - några hundra några tusen år - och hur länge kan den brinna med sådan intensitet? Samtidigt: Skapelsen som helhet levande och skapande skeende och Evigheten hela tiden just i dess mitt där ändligheten förvandlas i oändlighet där döden bara blir tomrummet noll-rummet där allt utspelar sig och - sam-tid-igt - elden som "hela tiden" brinner ut som accelererande uppflammande mot utslocknandet OS-landet Kina inom skotten och kassaskåps-fängelse-dörrarna i kanske ett pågående samtal med Dalai Lama. och rummet fördetta collage hela luft och vatten-rummet med jordskorpan som golv men varje människa ett universum!

Han-dimensionen: Den levande Djävulen som den innersta centrala kubiska uppvrängande rörelsen denna rörelse som finns som kubiken fyrkantigheten Döden (materie) Hon-dimensionen: Den levande Gud som den innersta centrala sfäriska uppvrängande rörelsen denna rörelse som finns som det sfäriska Livet (inom rörelsen värme!).Och där i könsklyftan föds vi som korsande rörelser innefattande varandra men utan individualitet och eget liv annat än i den egna rörelsen för hans del den objektiva: "objektet"s vad och vem som finns och för hennes del den subjektiva "subjektet"s vad och vem som ä r och först i andra hand finns. Och vad gjorde Valerie Solanas? Hon identifierade sig inom detta sitt noll i dess art av förmåga att vara rum tänkande Fria Viljan och ansvarighet - handhavande av Makten - och placerade sig som detta noll mellan sexualiteten som konstruktionfunktion (en objektifierad sexualitet) och sitt Kött i dess varande och uppvrängande levande sammanhangs-rörelse sitt Finns-blivande "subjektet"(subjektsidans objektsida) och vad gjorde Josef Fritzl den österrikiska husfadern? Han var aldrig i "sitt" Han som "subjekt" och agerande och påstår man att han gjorde något var det vad han gjorde men som ett kausalsammanhang och i denna tomhet i detta hål var frustrerings-agressionskärlek. Han i sin art av detta sitt noll i dess art av tänkande Fria Viljan och ansvarighet - Makt - är också centralt sexualiteten som funktionskonstruktion och han är dess narcisstiska subjekt-objekt ofödd oförlöst oskuld utan förmåga som han är att veckla upp egenarten skuldkänsla i sin oförmåga att uppleva den andre i den andre (modern) och därför också oförmögen att uppleva sig själv (Människan) i sig själv och där i sin artlöshets egenart i sin frustrerings aggressions-kärlek i förhållandets oförlösta noll oigenkänd "någon" men alltså fortfarande moderskärleken som både subjekt och objekt. Annorlunda uttryckt: Hon ofött subjekt-objekt inom moderskärleken moders-dotter-moder Dorothy Cosmo-girl med förhållandet till Honom spolierat blockerat av aggressioner - oförlöst kärlek - och ångest använde sig av denna sin sexuella konstruktionsfunktion - uthyrd för avfallshantering och som galgbacke - för sin egen vinning och aggressionförlösning i detta dråp av Hans innersta: Hans "någon älskar någon" och när hon inte ens ur detta dödens hål kunde chockera fram något liv och någon möjlighet att där förlösa sig själv som Hon i Honom sköt hon honom. Han ofött subjekt-objekt förintelsens ångest maktlösheten själv inom moderskärleken vars hela existens är avhängig av att han kan hålla fast och stänga inne vem som är denna trygghet för honom moders-son-moder hans dotter och hennes döttrar fortfarande Han bakom kassaskåpsdörrens lås Obscenitetens noll ens djupaste kraft-centrum det narcissistiska ursinnet där i samma noll detta den egna oskuldens och enfaldens rum, Våldtäktsmannens noll Englas mördares noll alla kvinnomisshandlares och svartsjukedråpares noll.. Varken Valerij Solanas eller den österrikiske husfadern klarar av att förlägga sina noll - sin förmåga att vara rum med-vet-ande tänkande fri vilja - i könsklyftan i paradoxen utan Valerie är kvar i sitt Hon och sitt makthavande därinom och Österrikaren är kvar inom sitt oförverkligade Han och drar in makthaverskan därinom och låser bägge kvar inom modern oförlösta ur hennes egenkärlek ägandeskap och makthandhavande kvar ofödda i sina egna Hon respektive Han och där oförlösta i den Andre icke existerande som fullgängna Människor osedda obekräftade föraktade kränkta.


Ibland kan jag tycka att mitt tänkande och skrivande fastän snårigtoch svårbegripligt dock borde kunna vara frigörande och förankra i en slags trygghet alltså att vara i och försöka följa med i sån här sorts tänkande som mina texter är uttryck för borde kunna förlösa människor instängda i för trånga och ensidiga verklighetsuppfattningar men också ge både stadga - köl - och vind i seglen åt tänkande filosoferande människor överhuvudtaget. Borde? jag inte vara värd dubbla Nobel-pris för mina förlösande tankegångar om alltings reciprocitet i denna uppvrängning hela tiden som vi ä r och finns som i vår art av rum och kubiskt bestående detta rum med sitt inbyggda krav av sammanhang den rörliga rymdgeometriens oändlighets-rum också inbegripande vårt tänkande som ett eget helhetssammanhangs-rum.


Det sedda - det uppvrängda i dess "bli till" som funktion hela tiden den centri-petala uppvrängningen - invrängningen! - i "ljusets" överallt kvadrerade hastighet hypotenusan - detta ljus som vi finns som i vår art av noll och då vårt seendes och vår föreställnings-verklighets klarhet rummet men som det själv f i n n s mer eller mindre lysande och som det då ä r rörelse vårt Kött som bestående kub inom kvadreringens kvadrering innefattande seendet som konstruktion innerst i Skapelsen hela tiden konceptionen sexualiteten könsumgänget befruktningen allt ju ett helhetssammanhang över tiden Skapelsen ä r Tiden med innanmäte uppvrängt fram till nuet vår förmåga att veta och förstå sammanafaller inom vår förmåga att vara rum och var detta rums rörliga rymdgeometri tänkandet i dess art av klarläggande. Att vara kvar i helhetssamanhanget och vara levande natur - po-etik - inom vårt medskapande och förstå vad vi skapat och byggt vår egen tillvaro och hela mänsklighten och samhällena inom denna vetskap. Språkets inneboende kunskapsuppbyggande art. Orden ur Ordet. Smaken av Gud.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0