ejeahstrom

Skrev några rader här på min blogg också i går men kan nu inte återfinna dem och även Gosha sökte förgäves. Skall nu försöka komma ihåg vad jag skrev men min 86-åriga hjärnas minnesförmåga är lite skral så återberättandet av detta blir väl bara ungefärligt. Jag berättade först att jag som vanligt inte kunde ta mig in på min blogg utan hjälp och att jag därför först nu efter en middag med lammfrikasseer och rödvin hamnat vid datorn igen. Några tankar hade dykt upp i mit huvud tidigare på dagen under en promenad och det var dem jag sen försökte skriva ner. De handlade om motsägelserna i mina tidigare texter och om det motstånd  som hindrade mig från att skriva på olika sätt som kanke för andra mäniskor kanske hade fallit sig naturligt och som därför genom sin frånvaro formade vad jag skrev.Motsägelserna menade jag var sprungna ur de djup där själva  de vidgande och djupnande cirkelbevisens paradoxala botten och alla tillkortakommanden där utgöra det levande substrat som är jordmån åtminstone för det filosofiska tänkandet.Motstånden stod i sammanhang härmed och jag tänkte då särskilt på hur min önskan att vara till glädje för andra genom att förlösa dem ur instängande verklighetsföreställningar stod i kontrast till min olust mot att vara undervisande och förklara   en olust som var så kompakt att den knappast gick att forcera .  Ansträngda försök blev så ansträngda  att orden nästan kvävdes till döds medan jag skrev. När jag nu sitter och försöker minnas vad som fanns nedskrivet på denna förkomna blogg  är det just ur närvaron av en sådan kvävningskänsla  Eljest har jag väl känt en viss tillfredsställelse väelvis mer eller mindre uttalad i detta slags skrivande. Det verkar fylla något slags frustrerat behov jag har. Men det är ju också så att behov är ett slags energikapital som man kanske bör förhålla sig lite sparsmakat till      behov rymmer motivation och kreativitet   måste också förstås som formkrafter i liv och växande   och bara blast blir lite torftigt ävan om grönskan är riklig    man vill ju också ha blommor och frukt.  Jag trevar väl mig fram nu bara än så länge   försöker hitta min form för detta slags skrivande.  Vad jag faktiskt tyckt vara mitt största problem har ju varit att inte tiden räcker till för allt vad jag vill   och egentligen finns ju en självmotsägelse redan här att jag då lägger mig till med ännu en syssrlsättning. Jag känner det också kämpigt att jag jämt måste besvära Gosha  han skall i alla fal få betalt för sina tjänster.  Drömmen vore om detta bloggande skule kunna fungera kika naturligt för mig som vilket skrivande som helst  att datorn alltid lydde mig perfekt å at tankarna bara direkt rann ut här genom fingertopparna när helst jag önskade.  Hitintills är ju detta bara självrefererande och kan väl knappast vara som läsning till någon större glädje för andra men det borde kunna bli möjligt att om jg mer och mer brjar trrivas med att sitta så här och skriva att denna känsla också skulle kunna vidarebefordras till en läsare. Äv en omn mycket av vad jag skriver förblir obegripligt så skulle kanske detta tänkandesätt att vara i världen smitta av sig på läsaren och dra med honom eller henne i en rörelse som skulle kunna vara befriande. Men nu håller jag på att bli pladdrig på ett sätt som inte känns bra. Till sist vill jag bara tacka Angelica för hälsningen       jag är visserligen inte bergsäker på vilken Angelica det är eftersom jag känt flera  men stavningen med c får mig att gissa.